"Jag skiter i det!"

Här kommer äntligen en uppdatering. 
 
Är det någonting som Doris aldrig haft problem med tidigare så är det sårläkning och liknande. Alla hennes operationer har alltid gått bra och varit komplikationsfria. 
 
Men det känns som att det har gått troll i det här med korsbandet. Först alla komplikationer efter första operationen. Sedan en ny operation och allt såg tack och lov ut att gå bra. Såret läkte fint, stygnen togs - och dagen efter hade det spruckit upp i ena änden. 
 
I såret fanns det riklig bakterietillväxt som var resistent mot antibiotikan hon gick på så vi fick byta till en annan. Nu (jag vågar knappt skriva det) är såret helt läkt, imorgon är sista dagen med antibiotikan och jag ska ringa och boka tid för simning i nästa vecka. 
 
Så just nu är läget stabilt. Allt det här har däremot tagit mer på mig en jag ens velat erkänna för mig själv. Jag är HELT FÄRDIG! 

(null)
 
När jag såg att Doris sår spruckit upp så grät jag. Jag grät som om det inte fanns någon morgondag. Sen tänkte jag "jag skiter i det! Jag låtsas som att jag inte sett det och hoppas på det bästa!". Sen gräta jag ännu mer och 5 minuter senare torkade jag tårarna och gjorde det enda rätta - ringde till veterinären. 
Jag skulle självklart aldrig strunta i att se till så Doris får vård, men i den stunden så kände jag bara att jag hade fått nog. Att ens berätta att jag tänkte så får mig att skämmas, men det var så det var. Så jag kände. 
 
Men nu blickar vi framåt igen. Simning, rehab och förhoppningsvis en härlig vår <3 

(null)

 För att se lite fler uppdateringar, kolla in Doris Facebooksida: Doris operation & rehab
 

Kommentera här: