Nervöst

Doris mår så bra!
Men nu är det nervöst...

(null)
 
Vi går våra rehabpromenader som ökat rejält i både längd och aktivitetsnivå. Från några futtiga 5-minuterspromenader per dag i slutet av november till promenader på 40 minuter med trav, balansträning, backträning mm. i början av januari. Vi har kommit så långt! 
 
(null)

(null)

Simning har det blivit 2 gånger/vecka men nu har vi dragit ner till 1 gång/vecka (framför allt på grund av kostnaden). Livet i övrigt har inte direkt varit lugnt och skönt utan ganska hektiskt för min del, så ur det perspektivet är det helt okej att inte behöva köra till djursjukhuset lika ofta. 

(null)

För Doris del så leker livet igen. Hon väntar fortfarande på att få gå omkring lös i huset samt att få springa av sig riktigt, men trots att jag vet att hon saknar det så vet jag också att hon har det bra nu. Hon är glad och nöjd. 
 
Och nu har vi slutat med antibiotikan... 
Igår fick hon sista dosen och nu vakar jag över henne som en hök. Om infektionen kommer tillbaka så bör den göra det nu i veckan som kommer och jag vet helt ärligt inte om jag fixar ett sådant besked igen. Samtidigt så vet jag ju att hon inte kan gå på antibiotika resten av livet. 
 
Känslan av att det skulle kunna vara slutet när Doris mådde som sämst var hemsk. Jag ville inte att hon skulle behöva sluta sitt liv så. Men känslan nu är nästan ännu värre - nu när vi kommit såhär långt. Nu får det ju inte ta slut. 
 
Jag försöker att inte ta ut något i förskott, men oron gnager ändå. 
Älskade Doris, jag hoppas hon får fylla 10 år i mars ❤️

Kommentera här: