Vila

Nutid - Vila
 
Vi har kommit fram till nutid där vila och väntan på att påbörja rehab står på schemat. 
 
Post op, dag 1:
På förmiddagen hängde Doris plåster bara fast på ett par ställen och fick plockas bort. De skulle egentligen sitta till dagen efter, men plåster har en tendens att fästa dåligt på hennes hud. Ganska skönt på ett sätt att bli av med dem, för när de var borta var hon inte lika benägen att ta av sig tratten. I vanliga fall har Doris aldrig tratt efter operationer för hon bryr sig inte om såren, men denna gången var hon väldigt intresserad.  
 
Såren såg fina ut och hon stödde lite på benet när hon stod stilla, men inte när hon gick. Hon verkade inte speciellt smärtpåverkad rent generellt. 
 
(null)
 
(null)
 
 
Dagen bestod av vila, göra sina behov kopplad i trädgården och lite mental aktivering. Snufflemattan invigdes och den tyckte hon verkligen om! 
 
(null)
 
(null)
 
Post op, dag 2:
Hon började stödja på benet i både stillastående och skritt. Det är bra att hon kommer igång och använder det, men får såklart inte överbelasta. Försökte inte alls ta av sig tratten, men ville gärna slicka på såren om den togs av, så konstant övervakning gällde. 
 
 
 
Redan nu var det jobbigt att behöva förflytta henne i koppel hela tiden och att gå med henne ut för att kissa i trädgården varenda gång. Allting blir lite extra komplicerat när man har en tvåbent treåring som vill följa med ut/inte vill följa med ut, som försöker busa osv.
 
Förutom att stödja på benet i skritt så började hon också sprätta med bakbenen när hon bajsat. Då var det lite panik från min sida! Hur kort koppel jag än hade henne i så var det svårt att undvika. Försökte locka på henne direkt när hon bajsat för att få henne att gå istället för att sprätta - då blev hon superglad och började skutta. Ja som jag skrivit innan så är den största svårigheten absolut att hålla henne stilla. 
 
Det var en fin dag och vi satt ute en lång stund så hon fick sola sig som hon älskar. Hon tuggade morötter, snufflade och verkade allmänt glad och nöjd. 
 
 
 
  
 
Post op, dag 3
Smått kaotisk dag. Harry hade inte direkt fått göra något på hela veckan och började bli rejält rastlös. Inte nog med att han bara fick gå ut i trädgården - han fick ju inte busa med Doris heller. Någonstans här så slog det mig: Jag trodde jag tog med ALLT i beräkningen när jag övervägde beslutet att operera eller inte. Men jag glömde faktiskt bort Harry. Jag studerade honom lite extra och blev väldigt ledsen. Han vankade runt, verkade orolig, ville in till Doris när hon var på andra sidan någon grind i huset, ville busa med henne....
 
Mycket funderingar på hur det här kommer att påverka honom, vi vet ju inte om Doris någonsin kommer kunna härja och busa på samma sätt som tidigare. Eftersom Harry väger mer än dubbelt så mycket som henne, så finns det en risk att jag inte kommer våga låta dem leka så som de brukar. Att hitta lekkamrater till honom är inte heller helt lätt eftersom han är så stor, tung och burdus. 
 
 
(null)
 
Som tur är så låter han bli Doris sår om man är där och passar, så de kunde i alla fall få ligga och gosa tillsammans i soffan. 
 
Doris började bli alldeles oförskämt pigg och det gick upp för mig precis hur svårt detta faktiskt kommer att bli. 
 
Samaya hade blivit sjuk dagen innan och var snorig och på dåligt humör. Svårt att hålla koll på alla tre ensam och se till så att de var glada, mätta och allmänt nöjda. Jag kände mig rätt så manglad när dagen var slut och att få krypa ner i sängen på kvälllen var fantastiskt! 
 
Post op, dag 4: 
Äntligen helg! Det var underbart att ha Anton hemma och få lite hjälp att rodda allt. Kunna be honom kolla Doris medan jag var på toaletten istället för att behöva springa och låsa in henne någonstans. Såren var i alla fall fina och verkade läka bra - en liten ljusglimt i kaoset!
 
Förutom att försöka hinna städa lite hemma och fixa allt som inte hunnits med i veckan så blev det lite vila för min del. Det behövs verkligen för att orka. 
 
Nedräkningen till stygntagningen och att då även bli av med tratten var igång! Inte för att Doris direkt avskyr den som många andra hundar gör, men för att den stör henne. Hon kan inte ligga hopkurad som hon vill, hon uppskattar inte att vila huvudet på en bit plast och kommer inte riktigt till ro. 
 
 
 
Post op, dag 5 (idag): 
Det har varit en riktigt seg dag och jag låg totaldäckad av utmattning och migrän i några timmar. 
 
(null)
 
En fin vän kom och tog ut Harry på en härlig runda i skogen och omgivningarna. Är så enormt tacksam för det och med tanke på hur trött han var efteråt så lär jag inte behöva ha dåligt samvete imorgon heller. 
 
När Doris tratt är av blir det lättare att lämna henne ensam en stund och då ska jag försöka kompensera Harry för två urtråkiga veckor. 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null) 
   (null)
 
 Nu kallar sängen och batterierna ska laddas inför en ny vecka. Förhoppningsvis med lite bättre rutiner, friskt barn och lugna hundar - hoppet är ju det sista som överger en. 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: