Operationen

18 september - Operationen
 
För varje operation blir jag mer nervös och jag avskyr verkligen att behöva lämna kvar Doris. När jag arbetade som leg. djursjukskötare så hade jag ju förmånen att själv få vara med vid hennes operationer, men det kan jag inte vara nu. Jag kände mig dessutom som världens skurk som dagarna innan hade badat henne - inte bara en utan två gånger. Det är få saker hon ogillar, men att bada (inomhus) är en av dem. Knät skulle tvättas med klorhexidinschampo och Doris var dessutom riktigt smutsig överlag så det blev både vanligt bad och klorhexidinbad. 
 
I alla fall så kom Doris och jag till Öresunds Veterinärklinik i Lund strax efter 8 på morgonen. Nästan direkt kom Maria och hämtade oss och det kändes så tryggt att få ha samma veterinär hela vägen. Doris fick lugnande och jag satt och klappade henne tills hon somnat. Maria och en sköterska kom med båren för att hämta henne och vi småpratade lite till. Sen gav jag Doris en sista klapp och fick fram "nu måste jag gå för nu börjar jag gråta" och med tårarna brännande bakom ögonlocken gick jag raskt mot dörren och parkeringen. 
 
Väl utanför dörrarna brast det. Snabbt in i bilen och där fulgrät jag i säkert 10 minuter innan jag kunde köra. Tårarna sprutade, halsen var tjock och snoret rann. Ringde mamma och hulkade fram att Doris var lämnad. 
 
Jag körde runt lite på måfå för att hitta någonstans att köpa nåt att äta. Jag hade då varit vaken i 4 timmar och inte fått i mig mer än lite vatten. Stannade på 7-Eleven och lyckades få ner en halv ostbulle och en cola. Sedan var det dags att bland annat åka runt och hämta en del av de mattor som skulle läggas ut i huset för att minimera halkrisken efter operationen. Tack snälla ni som gett bort era gamla mattor till oss! 
 
Sista anhalten blev hos mamma i Staffanstorp. Där väntade nybakat bröd, ett glas O’boy och fler mattor på mig. Mackorna kunde jag knappt få i mig, men det var skönt att mellanlanda där. Hann nog inte stanna mer än 10 minuter, sedan ringde telefonen vid 11.20: Doris knä var färdigopererat, mastocytomet påbörjat och allt hade gått jättebra! 
 
Snabbt in i bilen för att susa tillbaka till Lund. Visades in på ett rum och de kom in med Doris som just hade röntgats efter operationen. Fortfarande intuberad och sov som en stock. Jag pratade lite med Maria och sedan satt sköterskan Martina hos oss tills Doris var halvvaken och extuberad. Minns inte riktigt hur länge vi stannade efter det, kanske strax över en timme? 
 
Doris gnydde, ylade och gjorde sina allmänt konstiga ljud som även förekommer i vaket tillstånd. Hon var lite ledsen och förvirrad, men viftade på svansen och tog tacksamt emot pussar och gos. När hon var vaken nog så tog vi oss ut i receptionen för att få hemgångsråd och kolla så att regleringen med If var klar. 
 
 
 
 
Det var så skönt att komma hem! Bäddade ner Doris i vår säng och satte upp kompostgaller för att förhindra eventuella hopp. Hade bara varit hemma en liten stund, sedan ringde Malmö Djursjukhus upp för att boka in stygntagning och första rehab-tiden. Snabba ryck! 
Jag tapetserade husets golv med alla mattor och försökte få i mig lite mat. Passade upp Doris med vatten och småportioner mat. Förutom någon snabbkiss i trädgården (och i koppel!) så låg hon i sängen resten av dagen.
 
 
 
På kvällen var hon redan oförskämt pigg med tanke på vad hon gått igenom och hon plockade blixtsnabbt av sig tratten sådär 5 gånger... det krävdes med andra ord 100% koll på henne. Helt klart en utmaning!
 
Det finns flera olika operationstekniker när det gäller korsbandsruptur och Doris opererades med metoden TTA. Även titthålskirurgi, artroskopi, gjordes för att rensa upp i leden och åtgärda en skada på menisken - något som är vanligt vid korsbandsruptur. 
 
I nästa inlägg hamnar vi i nutid med vila efter operationen och väntan på att påbörja rehabiliteringen. 
 
 
 

Kommentera här: