Mental stimulering

Jag är den första att förespråka mental stimulering för ALLA hundar, inte bara skadade och uttråkade. 
 
(null)
 
Men... (japp, här finns ett men) att enbart mentalt stimulera en hund som bara vill SPRINGA är svårt. Jättesvårt! 
 
Söka efter godis på gräsmattan i all ära, men Doris blir inte ett dugg trött av det. Inte heller av långsamma promenader med nosande. Snuffelmatta, spel och annan problemlösning är kul men inte speciellt uttröttande för henne. Ren träning, till exempel shaping med klicker kan göra henne lite mer mentalt trött och nöjd, men... hon vill springa! Hon vill sträcka ut i full fart på stubbåkern. Köra ett race i trädgården längs med häcken. Jaga Harry tills båda har tungor som slipsar. DÅ är hon nöjd. 
 
När dessa olika typer av aktiviteter kombineras så funkar det utmärkt. Hon mår bra, är stimulerad och nöjd. Men att aldrig få lov att sträcka ut riktigt verkar göra henne lite galen. I vanliga fall så springer hon av sig rejält minst en gång/dag. 
Så får jag höra (i all välmening) från alla möjliga håll och kanter att jag måste "aktivera henne mer mentalt, då blir hon trött". Ja, hon blir kanske lite trött. Mentalt. En liten stund. Men springet i benen finns kvar, det går inte att ge henne den där adrenalinrushen som hennes kropp skriker efter. 
 
Hon är dessutom tjock. Och tjockare blir hon ju längre tiden går utan att hon får röra sig ordentligt. Snart får hon så lite mat att det är på gränsen till svält, allt för att kunna ge henne en stunds stimulerande tugg eller godisaktivering också. 
 
Jag tänkte här dela med mig av en del av det vi pysslar med för att försöka trötta ut henne lite, alltid kan det inspirera någon! 
(Inlägget är inte sponsrat och jag tjänar inget alls på det)
 
Här nedan får Doris mat i en Outward Hound Slow Feeder. Denna kommer från CSiGORA som inte längre har kvar exakt samma modell i lager, men de har en väldigt lik skål  som du hittar här. Den här är ganska kul tycker jag! Det tar en längre stund att käka upp maten, man kan även ha i lite godis mellan måltiderna och/eller smeta någor kladdigt i den. Den är dessutom, med våra mått mätta, helt klart godkänd i hållbarhet! 
 
(null)
 
(null)
 
(Missa inte videoklippet). Den här är SÅ kul! Just denna heter "Cat activity turn around" och är lånad av min pappas/systers katt Bissie. Här hittar du den liknande "Dog activity turn around". 
Hållbar? Nja... tanken är väl att hunden ska knuffa med nosen eller slå med tassen. Gör den det så håller den nog bra! Men nu är det ju Doris vi pratar om. I hennes värld finns att 1. Försöka bita sönder behållarna (vilket hon gör om jag inte stoppar henne) eller 2. Ta tag i behållarna med munnen och försöka slänga runt dem. Det funkar, men ibland hamnar man i lite kniviga situationer. Doris är ju dock inte så känslig eller lättskrämd så vi får bara lite extra problemlösning på köpet. 
 
 
(null)
 
(null)
 
Flera Nina Ottosson-spel finns självklart att använda sig av (är det någon hundmänniska som inte har minst ett sånt här?). Ganska simpla tycker Doris. Här lyfter hon snabbt och lätt bort klossarna med munnen och tar godiset. Hållbarheten är sådär, det gäller att passa hela tiden för en sån där träkloss tuggar hon i sig på några sekunder. 
 
(null)
 
(null)
 
En "helt vanlig godisboll" är inte att underskatta. I med godis och ge till hunden. Dock inte helt optimal vid rehabilitering eftersom den bjuder in till action. Doris får ha den korta stunder och i ett litet utrymme så den inte kan fara iväg, men helst vill hon (såklart) bara tugga sönder den.  Du hittar den här. 
 
(null)
 
(null)
 
Och naturligtvis... en Kong! Flera Kongar! Massvis med Kongar fyllda med frysta läckerheter, oftast blötmat för katter. Vi har både de röda classic och de svarta extreme men jag märker ingen direkt skillnad i hållbarhet. Utan övervakning tuggar Doris sönder dem ganska snabbt. Vi har både storlek L och XL. 
Hon har dock fattat grejen med att slicka i sig innehållet, men sen gäller det att snabbt stoppa undan den innan hon börjar bita. 
 
Hon får även en del tuggben och så, men det som håller längst är faktiskt de frusna Kongarna. Ett rått revben kan hon ha kanske 15 minuter om man har tur, men en fryst Kong kan hon jobba med i över en timme ibland. Rätt stor skillnad i tid alltså, men jag föredrar en kombination eftersom de berikar olika behov. 
 
(null)
 
(null)
 
 Har ni några bra tips på stimulering som inte höjer aktivitetsnivån och kräver/bjuder in till rörelse, så tar jag tacksamt emot dem! 

Kommentera här: